Dagens tullindrivare?

I ett bra blogginlägg häromdagen undrade Storasyster i vassen vem Jesus skulle ätit med idag? Vilka är dagens motsvarigheter till de tullindrivare, horor och syndare som evangelierna berättar att Jesus umgicks med? Hon skriver:

Kanske måste man göra sådana tankeexperiment ibland för att förstå varför folk provocerades så oerhört av Jesus, och för att ana lite mer av hur stor Jesu nåd och kärlek faktiskt är. Försoningen är inte något som bara gäller väluppfostrade och lagom-förtappade hyggliga människor som gör så gott de kan, utan något som flödar över till var och en som vill ta emot den, till var och en som inser och medger att han eller hon behöver den - hur gräsliga saker hon eller han än har gjort. 

Jag blir påmind om det när jag ser rubriken på en artikel på Svenska kyrkans webbplats om att SSPX fått fira mässa i SvK:s kyrkor. Artikeln handlar om att det inte är lämpligt att upplåta kyrkorna till rasistiska/högerextremistiska samfund så att de kan organisera egna gudstjänster och sammankomster där. Och så är det ju naturligtvis.

Men rubriksättaren har valt rubriken "Inga rasister i våra kyrkor", och det betyder ju något helt annat. För visst måste väl alla människor vara välkomna till kyrkorna? Även rasister? Också en rasist är ju älskad av Gud?

Det är ju just det som är så provocerande med nåden; att också de oacceptabla är accepterade och älskade. Och det har vi ju alltför ofta så svårt att förstå. För vi vill ju tro på någon sorts rättvisa. "Som man sår får man skörda" och så vidare; en sorts karmans lag. Och då skulle ju nåden och Guds kärlek vara till för dem som har förtjänat den. Men Guds nåd och kärlek går utöver det rättvisa och rimliga. Den finns för alla. 

Du själv är gåvan Gud oss gav.

Den räcks åt alla utan krav,

och här ett saligt byte sker:

du tar vår skuld, din frid du ger.

 (SvPs 73:2 )

Se också här de här (medvetet provocerande) t-shirttrycken.